Det finns en del saker jag hatar här i världen. En av de sakerna är mina fantasier. De plågar mig oftare än man kan tro... När jag borstar tänderna, när jag ser på tv, när jag använder datorn. De får mig att upprepa samma mening om och om igen... "Det är bara en lek..." Och den mening kommer från Different Matters och det är något jag sällan vill höra. Det betyder mer än man kan ana. För mig så betyder det att livet inte styrs av en högre makt eller att ens ödet styr, utan livet är bara en lek som vi alla leker och vem som helst kan vara med. Bara vi låter vem som helst vara med. Ta mig t. ex, jag är skit svår att nå in i, jag är en svår öppnad bok som gärna stänger in mig i leken, jag låter knappt någon vara med. Bara vissa utvalda... Sofie, Sonia, Kim, Stefan, Christina... Jag befinner mig i ett tillstånd där jag inte kan se saker, jag kan inte säga vad som kommer hända mig om ett år, om jag kommer vara annorlunda eller om jag kommer vara lika som jag är nu. Jag finns i ett läge som är svåråtkomligt och jag låter få personer vara med mig. Jag kan inte leka leken med andra. Jag kan inte lita på folk och det gör mig osäker. Och för att inte tala om verkligheten. Visste ni att det finns en del som inte tror att vår verklighet är vår egen, utan ett datorgenererat program som har skapats av någon väldigt intelligent varelse, inte utomjordingar, utan människor. Det jag talar om är datorutveckling. Kolla hur långt vi har kommit när det gäller datorer och sådana saker. Vi har robotar som i stort kan lära sig saker bara vi programmerar den till att göra det. Tänk om femtio år... Om vi idag kan skapa spel som är näst intill mänskliga, kan vi då om femtio år skapa ett universum med riktiga människor, eller något som ser ut som riktiga människor, som är ovetande att deras värld är en kopering av en redan existent värld... Det vill säga oss... Börjar man tänka att ens tankar och liv inte är ens egen så blir man lite...
Jag tror lugnt på detta... Denna Matrix tanke som får mig att ifrågasätta min existens och om det jag kallar verkligen inte är verklighet. Om vi nu ska knulla med våra hjärnor riktigt hårt så har jag något utmärkt för det. Om jag säger att färgen röd är blå, kommer du att säga samma sak, eller kommer du säga att röd är grön. Jag kanske ser en annan färg när jag tittar på en röd sak, ingen kan säga till mig att röd egentligen är röd. Jag kanske är programmerad att se en annan färg... Jag blir helt sjuk i huvudet av sånt här. Men vi ska inte oroa oss. Om vi inte hade lampor som inte bara ger i från sig ljus utan en jävla massa färger, så skulle allting vi ser vara svart, vilket allt är om vi släcker våra lampor. För om vi inte ser färgen så är den svart. Har vi inget ljus, som ger oss alla färger, så finns ingen färg, allt är ju svart!!
Det är bara en lek...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar