Vem ser på dig när mörkret fallit?

Jag tänkte bara säga att jag är rädd för mörka rum. Men jag kan inte hjälpa att lockas till mörker, det är en viss mystik med ett mörkt rum. Jag skulle mer än gärna gå in i ett stort rum, en större lokal kanske, som är totalt svart. Och bara tänka och höra inget. Det är det som lockar mig så jävligt. Man är själv, finns ingen runt dig och plötsligt frågar man sig själv: Är det någon som ser på mig? Är det någon som står vid min sida? Det får mig att tänka på spöken, eller själar som kommit bort och behöver vägledas. Vet inte varför men det kommer på tanke! Du vet att du är själv i mörkret, men du vara säker på att det bara är dina andetag du hör?