Jag kan försöka bortförklara det... men det går inte utan att dra till med de gamla vanliga ursäkterna! Jag vet inte vad jag höll på med! Det var inte tänkt att bli så! Jag menade inget illa! Jag ville inte få dig att tro något! Ibland så gör jag innan jag tänker efter! Det kommer aldrig hända igen! Det är inte vad du tror!
Jag kan sitta här hela jävla natten över ett litet misstag. Så jag skriver vad jag känner och tänker... Jag vill försöka bortförklara det, men jag kan inte det, eftersom jag vet att jag är en fucking idiot! Jag ber om ursäkt! Trots att det är som att ljuga! Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte. Gjort är gjort och jag kan eller vill inte ändra på det. Jag har accepterat det som det är och det blir jag som får leva med skulden. Det är jag som är skyldig... vad fan ska jag göra! Jag kan ta bort det som är skrivet, men det går inte bort från mitt medvetande! Nu måste jag leva med det resten av mitt liv och här kommer snyfthistorian, jag har sagt och gjort skit som jag inte kan radera eller ändra på. Jag får väl skylla mig själv! Skriver man sina tanker som kommer alltid någon att säga ifrån om det blir för mycket, det tackar jag för, men jag kan inte ångra något eftersom det redan är gjort. Efter att du sa vad du tyckte och hur du kände så sjönk jag ner. Jag hamnade i det svarta hålet, där jag inte känner smärta... Jag vet vad du tycker om mig och du behöver inte ogilla mig, jag hatar redan mig själv så du kan ta det lugnt, räcker att jag knappt kan lita på mig själv som det är. Det är vid såna här tillfällen... jag inte bryr mig om andra... jag är hatiskt och självisk... jag får hata mig själv... Det är något jag är bra på.
Snälla spara på er sympati... det är inget jag vill ha... lämna mig i fred FÖR HELVETE!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar