"Jag. Jag är den. Jag är den som ser när du blundar. När du faller ned i mörkret lyfter jag dig. När du ropar, ropar jag. När du slutar andas, slutar jag..." Lappen föll till golvet tillsammans med han själv, hans ögon fylldes tårar och tvingade ögonlocken att slå ihop. Hans namn är Coda. Han sitter på knä bredvid sin söta Nila, hans flicka, den han älskar med hela sitt hjärta. Hon är död. Coda har försökte rädda henne men kom för sent. Om ändå han kommit två minuter tidigare. Han lutade sig över henne, smärtan av krossade hjärta skakade hela hans kropp.
"Nila!" ropade Coda och knuffade upp sig från kroppen. "Varför, Nila!"
Han smekte hennes fortfarande varma ansikte och lutade sig återigen ned. Han kunde knappt andas, han kunde inte resa sig. Coda kunde inte förstå varför Nila ville avsluta sitt liv. Deras kärlek för varandra var det starkaste bandet mellan dem. Han rullade över på rygg och satte sina händer för ansiktet. Plötsligt hördes ett ljud utanför, det knakade i golvet. Coda satte sig upp.
"Åh, helvete också!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar