Klockan är efter tolv på natten och det är snart dags att sova. Min dag är ungefär bara tolv timmar lång och jag trivs med det. Men det är inte viktigt just nu faktiskt. Jag kom och tänka på något helt annat. Jag hörde en annan prata om det och att han hade det som en rädsla i livet. Han är rädd för att inte någon ska komma ihåg vem han var efter att han dör! Det fick mig att tänka till. Kommer någon att minnas vem jag var när jag dött? Och nu räknar vi inte vänner och familj, eller jo, men inte riktigt. Borde jag verkligen oroa mig om det nu? Nej. Vad skulle jag behöva göra som får folk att minnas mig efter jag dör? Det kanske är ett väldigt bra sätt att sätta upp mål i sitt liv. Jag vill helst inte prata om mitt enda stora mål jag har, jag känner att det är personligt och känns jobbigt att prata om... Men vad måste jag göra för att folk ska minnas mig? Finns det något jag kan göra som ingen har gjort förut?
Jag blev väldigt allvarlig gällande detta. Jag är ganska säker på att jag kanske inte kommer få egen familj, egna barn eftersom jag är en sådan ensamvarg som gömmer sig undan från världen. Jag skulle behöva bli mer utgående för att något som det skulle hända. Det enda jag vill i mitt liv just nu är att få träffa kvinnan jag drömmer om dagligen och skriver om mest på bloggen, nej jag pratar inte om Sofie. Nej inte Sonia. Nej inte Lady GaGa. Christina Aguilera! Jag är villig att flyga till USA, till Los Angeles, till hennes hem, sätta mig på gatan och vänta. Jag skulle sätta mig och vänta på att träffa min älskade. Jag är villig att dö för min Christina... Hon betyder allt för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar