Idag har jag lirat CoD MW2 med Stefan och Kim! Det var fan det roligast skit jag varit med om på jävligt många veckor! Visst jag var skit trött och lite grinig med det gick förbannat bra endå tycker jag. Jag ägde loss några gånger med min shotgun, riktigt roligt att avrätta folk med en sådant. Jag använde många ord som var väldigt fula men förbannat roliga att använda. Kuken!! Förbannade jävla slamp fittiga horunge! Idiotiska fittor! Pedofil osv... Det var skit drygt när Kim plötsligt fick för sig att hora för att få sin kukiga nuke! Fan vad sur jag blev! Men han blev fan argare: för man behöver få 25 kills för att få skiten. Så under första försöket så får han 24 kills utan att dö och precis när han ska knäppa den sista och ser jag på radarn, en liten röd prick som bryter igenom vårt försvar, jag vänder mig och då dödas Kim... Han börjar vråla som en stucken gris, jag blir dödad och det är kört eftersom matchen nästan är slut. Men vad kan man göra. Vi kör några fler matcher efter, det går skitbra för mig och vi har skit bra teamwork!
Sen får Kim för sig att försöka igen. Vi får samma bana och direkt så tjatar han igen: Skydda mig hit och dit, jag vill få den här och bla bla bla bla! Jag är skit taggad och redo på att äga kuken av det andra laget. Stefan och jag får huvuduppgift att hålla skiten borta. Det börjar bra, såklart, vi håller ett tufft försvar. Kim blir mer och mer till sig ju närmre målet han kommer! Plötsligt blir det för många att hålla borta, Stefan dödas, jag dödas och direkt så skriker jag på Kim att han ska dra. Han rör sig bort från sin plats. Jag spawnar igen. Stefan och jag möter Kim som springer iväg, en kille kommer, dödas av Stefan, som då blir träffad. Jag går runt hörnet, plockar en kille och jag ser fem killar komma emot mig. Jag dör och nu vrålar jag åt Kim att han ska backa helt. Jag spawnar, han sätter sig på ett säkert ställe, plockar två killar, 24 kills. Jag går emot honom för att hjälpa, han dödar en till och då kommer nuke räkneverket upp och tio sekunder senare badar vi i ett ljussken och matchen tar slut...
Vi firar det glatt och spelar några matcher och snart så slutar vi att spela och jag sätter mig ned med datorn och bloggar om det. Jag nämnde att jag är handikappad men jag kommer aldrig till att berätta om min muskelsjukdom, jag är en fegis när det kommer till att öppna mig för folk. Men varför är det svårt. Det enda som krävs från min sida är att säga så här: "Jag har en muskelsjuk som jag har haft sedan födseln!" That's it! Varför är det svårt att säga detta till Kim och Stefan, eller andra av de vänner jag har på vännerlistan på XBox-Live? Tycker jag verkligen att det är så svårt? Jag blir så arg på mig själv! Behöver jag verkligen skämmas för att jag har en sjukdom och inte kan gå? Är jag rädd att de ska undvika mig? Ja, jag är fan det och tänker jag sluta med på en gång! Jag kan inte vara rädd för det. Jag tycker om Kim och Stefan, de är riktigt bra vänner och jag måste sluta oroa mig för skit. Jag har känt Kim länge nog! Han kommer tycka om mig oavsett vad jag säger. Vi är så pass bra vänner! Så de så!! Nu ska jag gå och bajsa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar